Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Mysterier
likgiltigt vad ni talar om, ställer tingen på huvudet för
mig. Hur kan det vara? Jag har aldrig träffat någon
som i samma grad har motsagt allting inom mig. Säg
mig nu: Vad är er verkliga mening?
Hon hade frågat så allvarligt, så varmt, att han
studsade vid det.
Om jag hade en Gud, sade han så, en Gud som var mig
riktigt hög och helig, så skulle jag svära vid den Guden att
jag menar uppriktigt med allt som jag sagt er, absolut allt,
och jag menar det bästa, även när jag förvirrar er. Ni
sade förra gången vi talade vid varandra att jag stod som
en motsägelse till allt vad andra människor tänkte om
tingen. Ja, det är sant, jag erkänner att jag är en levande
motsägelse, och jag förstår det inte själv. Men jag är ur
stånd att fatta att inte även andra människor tänka det
samma om tingen som jag. Till den grad klara och
genomskinliga synes mig alla frågor, och så skinande klart
ser jag sammanhanget i dem. Detta är min verkliga
mening, fröken; Gud give att jag kunde få er att tro mig,
nu och alltid.
Nu och alltid, nej, det vill jag inte lova.
Det ligger mig så om hjärtat, sade han.
De hade kommit in i skogen, de gingo så nära varandra
att de ofta snuddade vid varandra med armarna, och
vädret var så lugnt att de kunde tala helt lågmält. Då
och då kvittrade en fågel.
Då stannade han tvärt och fick även henne att stanna.
Vad jag har längtat efter er dessa dagar! sade han. Nej,
nej, bli inte så förskräckt; jag säger ju nästan ingenting,
och jag kan ju ingenting vinna med detta, nej, jag gör
mig inga, inga illusioner. Förresten förstår ni mig kanske
inte en gång, jag börjar tokigt och pratar bredvid mun, jag
säger det jag inte ville säga...
Då han teg, sade hon:
Vad ni är underlig i dag!
Därpå ville hon gå igen.
Men han hejdade henne åter:
Kära fröken, vänta litet! Hav litet överseende med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
