Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Mysterier
men jag kunde gott önska honom död och borta. Vad
tjänar det till att jag hundra gånger sagt till mig själv:
Där kommer du ingen vart. Jag låter hellre bli att tänka
på denna omöjlighet, och så säger jag till mig själv: Jo
då, jag kan nog komma någon vart, det kan hända så
mycket, det finns ännu hopp... Och, inte sant, det finns
hopp?
Nej, nej, gör mig inte alldeles förtvivlad, ropade hon.
Vad vill ni göra med mig? Vad tänker ni på? Menar ni
att jag skall... Herre Gud, låt oss inte tala mera om
detta, så är ni snäll. Gå nu! Nu har ni förstört allt, bara
genom några dumma ord, till och med alla våra samtal
har ni förstört, och nu kunna vi inte träffas mer. Varför
gjorde ni det? Nej, om jag hade kunnat tänka mig
något sådant! Ja, ja, tala nu inte mer om detta, jag ber
er för er egen och för min skull. Ni förstår väl ändå, att
jag inte kan vara något för er; jag begriper inte hur ni
någonsin kunnat tänka det. Så, låt det vara nu, ni skall
gå hem och försöka att ta det med tålamod. Herre Gud,
det gör mig också uppriktigt ont om er; men jag kan inte
handla annorlunda.
Men skall detta vara ert farväl i dag? Står jag här och
ser er för sista gången? Nej, nej, hör ni! Jag lovar att
vara lugn, att tala om vad som helst annat, bara ingenting
mer om detta, då får jag väl träffa er? När jag blir
lugn igen? Det kan bli någon gång, när ni kanske är led
på alla andra; bara det att det inte är allra sista gången
i dag. Ni skakar på huvudet igen — ert härliga huvud,
men ni skakar det. Vad allt, allt är omöjligt... Om ni
inte tillåter mig det, men ändå svarade ja och ljög för
att göra mig glad! Ty det blir ju ledsamt i dag, mycket
ledsamt, fast jag sjöng i morse.
Det bör ni inte bedja mig om. När jag inte kan lova
det. Dessutom, vad skulle det vara bra för? Gå nu, gör
det! Kanske träffas vi också, det vet jag inte, men det
kan ju hända. Nej, gå nu, hör ni, utbröt hon otåligt. Så
gör ni mig en verklig välgärning, tillade hon.
Paus. Han stod och stirrade på henne, hans bröst häv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
