Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖysterier 173
sonifierade övermodet, han kan inte med någon! Detta
är ett misstag. Min hjärna omspänner icke mycket, den
räcker inte långt; men jag skulle ändå kunna räkna upp
hundraden och åter hundraden av dessa allmänna,
erkända stora män, som fylla världen med sin namnkunnighet.
Jag har öronen fulla av dem. Men jag föredrar att
nämna de två, fyra, sex största bland andens heroer,
halvgudarna, de gigantiska värdeskaparna, och så förövrigt helst
hålla mig till några rena obetydligheter, egenartade, fina
genier, som aldrig komma på tal, som leva en kort tid
och dö unga och okända. Det kan ju göra detsamma att
jag skulle vilja taga med förhållandevis många bland dem.
Men det är jag säker på, att jag skulle komma att glömma
Tolstoy.
Hör, sade doktorn avspisande, och för att få ett slut på
det — han ryckte till och med energiskt på axeln — tror
ni verkligen att en man skulle kunna uppnå en sådan
världsberömmelse som Tolstoy utan att vara en ande av
hög rang? Det är utomordentligt trevligt att höra på er,
men det ni har sagt är rena smörjan. Ni pratar, fan
anfäkta mig, så att man kan få knip.
Adjunkt Holtan bölade:
Bravo, doktor! Låt inte vår värd ta vädret ifrån oss
. vädret ifrån oss...
Adjunkten påminner mig om att jag verkligen inte är
någon uppmärksam värd, sade Nagel leende. Men nu
skall jag bättra mig. Herr Öjen, ni har ju ingenting att
dricka? Varför i all världen dricker ni inte!
Saken var den, att kandidat Öjen hela tiden hade
suttit som en mur och hört på pratet, han hade inte förlorat
ett ord. Hans ögon voro nyfikna och små och han
spetsade formligen öronen när han lyssnade. Den unge
mannen var starkt intresserad. Det viskades att han — liksom
andra studenter — skrev på en roman under ferierna.
Sara kom med budskap om att supén var serverad.
Advokaten, som fallit ihop en smula på sin stol, fick plötsligt
liv i ögonen och såg efter henne, och då hon på nytt kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
