Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Mysterier
mit ut genom dörren, sprang han upp, tog fatt i henne i
trappan och sade full av beundran:
Sara, det är läskande att skåda dig. Det måste jag
säga.
Därefter gick han in igen och satte sig på sin plats
lika allvarlig som förut. Han var betydligt ankommen. Då
doktor Stenersen slutligen kastade sig över honom för
hans socialism kunde han inte alls göra reda för sig. Jo,
han var en fin socialist! En blodsugare var han, en
ynklig mellanhand mellan makten och vanmakten, en jurist
som levde på andras krångel och som tog betalt för att
skaffa rätt åt rättshaveriet, laglig rätt! Och ett sådant
något ville heta socialist!
Ja, men i princip, i princip, invände advokaten.
Princip! Doktorn talade med det värsta hån om
advokat Hansens princip. Under det herrarna begåvo sig
ner i matsalen gjorde han det ena utfallet efter det
andra, gjorde spe av Hansen som advokat och angrep hela
den socialistiska rörelsen. Doktorn var vänsterman till
liv och själ, han var inte socialist med käften. Hurudan
var den socialistiska principen? För fan i våld med den!
— Nu var doktorn i sitt esse: Socialismen var med ett ord
underklassens stora hämndidé. Se på socialismen som
rörelse! Ett folk av blinda och döva bestar som lunkade
efter ledaren med tungan hängande ur halsen. Tänkte de
längre än näsan räckte? Nej, folk tänkte icke. Om de
tänkte, så skulle de gå över till vänstern och uträtta
något nyttigt och praktiskt i stället för att ligga och dräggla
över en dröm hela sitt liv. Tvi. Tag vilken som helst av
de socialistiska ledarna, vad var det för slags folk?
Lufsiga och magra kurrar som sutto i en trästol på vinden
och skrevo avhandlingar till världens förbättring! De
kunde vara bra människor naturligtvis, vem kunde säga
annat om Carl Marx? Men där satt han nu i alla fall,
den där Marx’en, och skrev fattigdomen ur världen —
teoretiskt. Hans huvud har utfunderat varje art av
armod, varje grad av elände, hans hjärna rymmer allt
mänsklighetens lidande. Så doppar han pennan och är brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
