- Project Runeberg -  Mysterier /
187

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterier 187

stolt som en gud över det väldiga upptåg, han fått i
gång...

Men Nagel hade ingen tur med något av allt, vad han
hittade på och talade om; Dagny hörde knappast på vad
han sade. Han blev tyst, han funderade. Var det inte
också fan så han kunde prata dumt och göra sig till narr
vid alla tillfällen! Överfalla en ung dam, till och med
sitt hjärtas dam, med prat om frostskador och tjugufyra
vagnar! Och han erinrade sig plötsligt att han även en
gång förut hade grundligt dabbat sig med en platthet om
en eskimå och en portfölj. Vid detta minne blev han med
ens het i kinderna; han hajade ofrivilligt till och hade så
när stannat. Vad satan tog han sig inte i akt för! A,
vad han borde skämmas! De ögonblick, i vilka han
pratade sådana dumheter, gjorde honom komisk,
förödmjukade honom och försatte honom veckor och månader
tillbaka. Vad skulle hon väl tänka om honom!

Han sade:

Och hur långt är det nu kvar till basaren?

Hon svarade leende:

Varför är ni så ivrig med att prata? Varför är ni
nervös?

Denna fråga kom honom så oväntad, att han ett
ögonblick förvirrat betraktade henne. Han svarade dämpat
och med klappande hjärta:

Fröken Kielland, jag lovade sist jag var tillsammans
med er att om jag fick lov att träffa er ännu en gång, så
skulle jag tala om allting annat, bara inte om det som det
blivit mig förbjudet att tala om. Jag försöker att hålla
mitt löfte. Jag har hållit det hittills.

Ja, sade hon, man skall hålla sina löften, man skall inte
bryta sina löften. Och detta sade hon liksom mera till
sig själv än till honom.

Jag gick också redan innan ni kom och beslöt mig för
att försöka; jag visste att jag skulle möta er.

Hur kunde ni veta det?

Jag såg era spår här på vägen.

Hon kastade en blick på honom och teg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free