Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Mysterier
Han gjorde sig verkligen mycken möda med att vinna
denna dam, men det tjänade ingenting till, Klara ville
absolut inte veta av honom, fast han var en vacker man
med gott anseende. Samma Klara hade emellertid en
syster, ett fruktansvärt lytt och puckelryggigt väsen, som
helt enkelt var gräsligt; till henne friar nu min vän en
dag; Gud vet, varför han gjorde det, men det var kanske
av beräkning, kanske att han verkligen också hade
förälskat sig i henne, fast hon var så gräslig. Men vad gör
då Klara? Jo, här stack det kvinnliga fram klon på en
gång; Klara skriker. Klara håller ett satans liv: Det var
mig han ville ha! det var mig han ville ha! sade hon; men
mig får han inte, jag vill inte, inte för allt i världen vill
jag, sade hon. Nå, men tror ni nu att han fick systern,
som han således hade förälskat sig så blint i? Nej, det
är just det knepiga i saken, Klara ville inte överlåta
honom på systern heller. Nej då, när det egentligen var
henne själv han ville ha haft, så skulle han inte få hennes
puckelryggiga syster en gång, fast hon sannerligen inte
var för god för någon. Och så fick inte min vän någon av
damerna... Detta var en av den stammande mannens
historier. Han berättade så underhållande, just för att
han stammade så mycket. Det var förresten en stor gåta
till karl... Tråkar jag ut er?
Nej, svarade Dagny.
En stor gåta till karl alltså. Han var så girig och på
samma gång så tjuvaktig, att han gott kunde bemäktiga
sig läderremmarna i järnvägsfönstren och ta dem med sig
hem för att använda dem till ett eller annat. Ja, det var
ingenting som hindrade; han skall också ha blivit gripen
på bar gärning i en sådan stöld en gång. Men å andra
sidan brydde han sig inte ett spår om pengar, när det
lynnet kom på honom. En gång hade han fått i sinnet att
föranstalta en kolossal åktur. Han hade inga
bekantskaper, han hyrde därför endast för sig själv tjugufyra
vagnar, som han satte i gång en efter en. De tjugutre köra
fullkomligt tomma, och i den tjugufjärde — den sista —
där sitter han själv, blickande ned på de promenerande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
