Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 189
spjärna emot, det måste ni tro, ja, jag har till och med
baktalat er och försökt att omintetgöra er makt över mig
genom att nedsätta er i andras ögon. Jag har inte gjort
det av hämndlystnad, nej, ni förstår att jag verkligen
är nära att duka under. Jag har gjort det för att rycka
upp mig själv, lära mig att bita ihop tänderna och inte
kröka ryggen för mycket i mitt eget medvetande. Därför
har jag giort det. Men jag vet inte riktigt om det
hjälper mig. Jag har också försökt att resa min väg, jag har
försökt, jag började att packa ner alla mina saker; men
jag gjorde mig inte fullt färdig och jag reste inte. Hur
skulle jag kunna resa! Jag ville i stället resa efter er,
. om ni inte vore här. Och om jag aldrig funne er, skulle
jag i alla fall resa efter er och söka oförtrutet och
hoppas att finna er en gång till sist. Men om jag såge, att
det ändå inte tjänade något till, skulle jag pruta av och
pruta av på mina förhoppningar, och till slut skulle jag
innerligt tacka för att om möjligt bara få se en människa,
som kunde ha stått er nära en gång, en väninna, som hade
tryckt er hand eller fått ett leende av er under de goda
dagarna. Så skulle jag göra. Kan jag då resa härifrån?
Nu är det dessutom sommar, hela skogen här är min
kyrka och fåglarna känna mig, de se på mig varje morgon
när jag kommer, de lägga huvudet på sned och se på
mig och strax efter spela de upp. Jag glömmer heller
aldrig hur staden flaggade för er den första kvällen jag
kom hit; det gjorde det djupaste intryck på mig, jag blev
rent av gripen av en sällsam sympati; och halvt bedövad
gick jag omkring på fartyget och såg på flaggorna innan
jag steg i land. Ja, det var den kvällen!... Men även
sedan dess har jag många gånger haft det härligt; jag
går dagligen på samma vägar som ni, och ibland kan jag
vara lycklig nog att liksom nu i dag se era spår på vägen,
och då väntar jag på er tills ni går förbi igen, jag sticker
mig in i skogen och lägger mig flat bakom en sten och
väntar på er. Jag har sett er två gånger sedan jag sist
talade med er, och en gång väntade jag i sex timmar på
er, innan ni kom. Jag låg alla dessa sex timmar bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
