Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 Mysterier
stenen utan att resa mig, bara av fruktan för att ni kanske
skulle kunna komma och få syn på mig. Gud vet var
ni var så länge den dagen. ..
Jag var hos Andresens, sade hon plötsligt.
Ja, det var ni kanske, jag såg er också till sist när ni
kom. Ni var inte ensam, men jag såg er alldeles tydligt,
och jag hälsade på er bakom stenen. Gud må veta vad det
var för en tanke, som for igenom er i detsamma, men ni
vände på huvudet och såg på stenen ett ögonblick ...
Ja, hör nu... Nej, ni rycker ju till som om det var
er dödsdom, jag skulle läsa upp...
Det är det också, jag förstår det nog, era ögon blevo
iskalla.
Ja, men det måste verkligen bli en ände på detta, herr
Nagel! Om ni tänker över det hela, så borde ni själv
förstå, att ni inte heller handlar riktigt fint mot den
frånvarande. Inte sant, om ni tänker er in i hans ställe...
utom det att ni gör det så pinsamt för mig. Vad är det
ni vill ha mig till? Låt mig säga er en gång för alla: Jag
bryter inte mitt löfte, jag älskar honom. Så, detta måste
väl vara tydligt språk för er. Var sedan litet försiktig;
jag vill verkligen inte gå här med er, om ni inte kan visa
litet hänsyn för mig. Det säger jag er rent ut.
Hon var upprörd, hennes mun skälvde, och hon
kämpade hårt för att icke falla i gråt. Då Nagel teg, tillade
hon:
Ni får gärna följa mig hem, ända hem, om ni önskar
det och om ni inte vill göra det olidligt för oss båda.
Om ni ville berätta något för mig, så är jag tacksam; jag
tycker om att höra er tala.
Ja, sade han högt, med en på en gång jublande röst,
som en annan pratmakare, som kunde släppa sig lös, ja,
jag skall gå med bara! Jag skall nog ... Å, hur ni duschar
mig, hur ni formligen rycker upp mig, när ni är ond på
mig... 1
De talade en lång stund om alldeles likgiltiga ting. De
gingo med korta steg och så sakta, att de nästan icke
kommo någon väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
