Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 5 191
Hur det doftar, hur det doftar! sade han. Nej, vad
gräs och blommor växa nu efter regnet! Jag vet inte
om ni intresserar er något vidare för träd? Det är
besynnerligt, men jag känner mig i ett hemlighetsfullt
släktskap med vart träd i skogen. Det är som om jag tillhört
skogen en gång; när jag står här och ser mig omkring,
far det liksom en erinring genom hela min varelse. Å,
stanna ett ögonblick! Hör! Hör, hur fåglarna sjunga i
högan sky nu mot solen. De äro alldeles tokiga och galna,
de flyga nästan in i våra ansikten, innan de se sig för.
Och de gingo vidare.
Jag går ännu, sade hon, och bär på den vackra
föreställning, som ni gav mig om båten och det blåa
sidenseglet, som var klippt i en halvmåne. Det var så vackert.
När himlen är riktigt hög och klar, så tycker jag att jag
själv vaggar omkring däruppe och fiskar med en
silverkrok.
Han blev lycklig över att hon ännu mindes denna
stämning från midsommaraftonen, hans ögon blevo fuktiga
och han svarade varmt:
Ja, det är riktigt, det skulle också passa bäst, att ni
satt i en sådan båt.
Då de hade kommit ungefär mitt in i skogen, var hon
oförsiktig nog att fråga:
Hur länge blir ni här?
Hon ångrade det genast, hon hade velat taga det
tillbaka; men hon lugnades snart, då han log och undvek att
svara direkt. Hon var honom tacksam för hans takt, han
hade säkert sett hennes förlägenhet.
Jag blir ju här, där ni är, svarade han... Jag blir här
så länge jag har pengar, sade han sedan. Och han tillade:
Men det blir inte så fasligt länge.
Hon såg på honom, även hon log och frågade:
Blir det inte så fasligt länge? Ni är ju rik, har jag
hört?
Då lade sig det gamla hemlighetsfulla uttrycket över
hans ansikte, och han svarade:
Är jag rik? Hör, det skall gå en fabel här i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
