Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 199
då sticka in sin nos överallt! Hon hade alltså fått nys om
denna raritet till stol, och genast skulle hon klå åt sig
den. Jo, det var fruntimmers vanliga tillvägagångssätt.
Men vad bjöd hon då, hur högt gick hon? Jag säger er,
jag släpper inte stolen för något pris, förbanne mig jag
det gör!
Martha blev häpen över hans våldsamhet och skyndade
sig att svara:
Nej, nej, ni skall nog få den också, med nöje.
Får jag komma till er i afton vid åttatiden och avgöra
saken?
Ja, det kunde han kanske. Men finge hon inte i stället
sända upp stolen till hotellet? Så var det avgjort...
Visst inte, visst inte, det tillät han på inga villkor. En
sådan tingest skulle behandlas varsamt och av vana
händer; han tålde rent ut sagt inte, att en obehörig såg på
den en gång. Klockan åtta skulle han vara där. Hör, det
föll honom in; Inte en dammtrasa på den, ingen
rengöring, för Guds skull! Inte en droppe vatten!...
Nagel gick genast upp på hotellet, där han lade sig
fullt påklädd på sin säng och sov i ett sträck tungt och
lugnt till fram mot kvällen.
Så snart han hade spisat kväll, begav han sig ned till
kajen, till Martha Gudes lilla stuga. Klockan var åtta;
han knackade på och steg in.
Stugan var nyskurad, golvet var rent och fönstren
putsade; Martha själv hade till och med hängt ett pärlband
om halsen. Det var tydligt, att han var väntad.
Han hälsade, satte sig och begynte genast
förhandlingarna. Hon gav sig ingalunda nu heller, tvärtom, hon
var envisare än någonsin och ville fortfarande giva
honom stolen för ingenting. Slutligen gjorde han sig
rasande, hotade med att kasta henne fem hundra kronor i
ansiktet och springa sin väg med stolen. Ja, det hade hon
förtjänat! Han hade aldrig sett maken till oförnuft i
hela sitt liv, och han frågade med ett slag i bordet, om
hon var spritt galen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
