Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Mysterier
Vet ni vad, sade han och såg skarpt på henne, er trilska
börjar verkligen göra mig misstänksam. Säg mig
uppriktigt: Stolen är väl ändå ärligt bekommen? Ja, för jag
skall säga er, jag har att göra med alla slags folk, och
man kan aldrig vara försiktig nog. Har stolen kommit i
er besittning genom fusk och tvetydigheter, så törs jag
inte befatta mig med den. Jag ber er förresten
ursäkta, om jag missförstår er vägran.
Och han besvor henne innerligt att säga honom
sanningen.
Förvirrad av denna misstanke, halvt rädd och halvt
sårad, rättfärdigade hon sig genast: Stolen var hemförd av
hennes farfar och hade sedan varit i familjens ägo i
hundra år; han fick inte tro att hon dolde något i detta
avseende. Hon började få tårar i ögonen.
Gott, då ville han verkligen ha ett slut på detta prat,
och därmed basta! Han tog efter plånboken.
Hon tog ett steg framåt som för att hindra honom ännu
en gång; men utan att låta sig bekomma lade han de två
röda sedlarna på bordet och slog ihop plånboken.
Var så god! sade han.
Ge mig i alla fall bara femtio kronor! bad hon. Och
hon var i detta ögonblick så rådlös, att hon strök honom
två gånger över håret, då hon bad honom härom, bara för
att få honom att ge efter. Hon visste icke själv vad hon
gjorde; men hon strök honom över håret och bad honom
åter om att slippa mer än femtio kronor. Den tokiga
människan var ännu våt i ögonen.
Han höjde på huvudet och såg på henne. Detta
vithåriga fattighjon, ungmö på fyrtio år, med en mörkt
glödande blick ännu och dock med ett väsen som påminde
om en nunna, denna ömma och främmande skönhet
inverkade på honom och fick honom att vackla för ett
ögonblick. Han tog hennes hand, klappade den och sade:
Gud, vad ni är rar, kära! Men i detsamma reste han
sig hastigt från sin bänk och släppte hennes hand.
Då hoppas jag att ni inte har något emot att jag tar
stolen med mig nu med detsamma, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
