- Project Runeberg -  Mysterier /
214

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214 Mysterier

Därmed gick hon. Hon hade sett mycket likgiltigt på
honom.

Folk stimmade överallt, man hörde klirrandet av koppar
och glas, smällar av korkar, skratt, rop, och inifrån salen
stadens hornmusikkår, som blåste så över all beskrivning
uselt...

Då fröken Andresen och Martha kommo in, följde även
Minuten med; de satte sig samtliga vid Nagels bord, där
de blevo sittande en kvart. Fröken Andresen sprang nu
och då runt med en bricka till folk som ropade på kaffe;
till slut blev hon alldeles borta, hon fick för mycket att
sköta.

Nu följde de övriga numren på programmet: En
kvartett sjöng, kandidat Öjen deklamerade med hög röst en
dikt av sig själv, två damer spelade piano och organisten
gav sitt första violinsolo. Alltjämt satt Dagny där med
sina två herrar. Slutligen kom bud efter Minuten, han
måste springa ärenden, där måste skaffas flera glas, flera
koppar, mera smörgåsar, allt var för knappt beräknat till
denna människomassa, till denna småstads
människomassa.

Då Nagel blev ensam med Martha, reste också hon sig
och ville gå. Hon kunde icke bli sittande där ensam, hon
hade redan sett notarien göra sina anmärkningar och att
fröken Kielland hade lett åt dem. Nej, det var bäst att
hon gick.

Men Nagel övertalade henne i alla fall att dricka ett
litet glas till. Martha var klädd i svart; den nya kjolen
satt vackert, men klädde henne icke, den gjorde kvinnan
med det egendomliga utseendet äldre och stack av för
mycket mot hennes vita hår. Endast ögonen glödde och
brunno, och när hon skrattade, blev detta eldiga ansikte
alldeles lysande.

Han sade:

Ocdch roar ni er något då? Trivs ni i afton?

Ta tack! svarade hon, jag trivs.

Han underhöll sig med henne utan avbrott, lämpade sig
efter henne, berättade en uppdiktad historia för henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free