Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 217
Paus.
Jo, jag menar det, svarade hon.
Ni menar, att jag skulle bära mig åt på detta sätt om
jag ville göra er svartsjuk? Komma hit med en dam på
fyrtio år, låta henne gå sin väg, släppa henne så snart ni
kom — ni måste tro, att jag är dum.
Jag vet inte vad ni är, jag vet bara att ni har smugit er
inpå mig och vållat mig de pinsammaste timmarna i mitt
liv, och att jag inte mer förstår mig själv. Jag vet inte
om ni är dum, jag vet inte heller om ni är tokig; men det
bryr jag mig inte om att utfundera, det är mig likgiltigt
vad ni är. ;
Ja, det är väl det, sade han.
Ja, varför skulle det inte vara mig likgiltigt? fortfor
hon, irriterad av hans eftergivenhet. Vad i all världen
har jag med er att göra? Ni har uppfört er tarvligt mot
mig, och för den skull skulle jag väl inte till på köpet gå
och sysselsätta mig med er? Men ändå berättar ni en
historia för mig, full av anspelningar, jag är säker på att
ni inte berättade detta om Klara och hennes syster utan
orsak, nej, det gjorde ni inte! men varför förföljer ni
mig? Jag menar inte just detta ögonblick, nu är det jag
som sökt upp er; men annars, varför låter ni mig inte få
vara i fred annars? Och att jag nu stannat här en minut
och talat ett ord med er, det uttyder ni naturligtvis så, att
det är mig så angeläget, det är mig så nödvändigt...
Kära fröken, nej, jag inbillar mig ingenting.
Inte? Men jag vet inte alls om ni talar sanning, nej,
det vet jag inte. Jag tvivlar på er, jag misstror er och
misstänker er för snart sagt vad som helst. Det är ju
möjligt, att jag är orättvis mot er nu, och för en gångs
skull kan väl också jag få lov att såra er. Jag är så trött
på alla era anspelningar och planer ...
Han sade ingenting, han snurrade sakta sitt glas runt
på bordet. Endast då hon på nytt sade, att hon inte trodde
på honom, svarade han blott:
Nå, det förtjänar jag.
Ja, fortsatte hon, och jag tror också synnerligen litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
