- Project Runeberg -  Mysterier /
218

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218 Mysterier

på er. Jag har till och med haft misstankar mot era
skuldror, att era breda skuldror skulle vara bomull. Jag
tillstår öppet, att jag för en liten stund sedan var inne i det
där rummet och undersökte er rock, om ni inte använde
uppstoppade skuldror. Och fast jag fick orätt och det
inte var något fel med skuldrorna, är jag ändå
misstänksam, det kan jag inte hjälpa. Ni kunde ju till exempel
använda vilket medel som helst för att göra er ett par
tum längre än ni är, eftersom ni inte är vidare lång. Jag
tror säkert, att ni skulle kunna göra det, om det funnes
ett sådant medel. Du gode Gud, kan man få annat än
misstro till er! Vem är ni egentligen? Och varför har
ni kommit hit till staden? Ni går ju inte en gång under
ert eget namn, ni heter ju egentligen Simonsen, rätt och
slätt Simonser ! Det har jag hört från hotellet. Ni skall
ha haft besök av en dam som kände er och som ropade
Simonsen till er innan ni kunde hindra det. Gud, vad
det är löjligt och simpelt, det också! Man pratar i
staden om att ni också roar er med att ge småpojkar
cigarrer att röka och att ni begår den ena skandalen efter den
andra på gatan. Ni skall således ha frågat en
tjänsteflicka, som ni träffade på torget en dag, ja, i flera
människors närvaro ha frågat henne om något. Men trots
allt detta finner ni det alldeles i sin ordning att göra mig
förklaringar och gå i vägen för mig gång på gång och...
Det är detta, som pinar mig så obeskrivligt, att ni vågar
det.

Hon slutade tvärt. Flera ryckningar kring munnen
förrådde hennes upprördhet, varje ord, som hon sade, var
häftigt och intensivt, hon menade vad hon sade och lade
inte fingrarna emellan. Där uppstod en liten paus, så
svarade han:

Ja, ni har rätt, jag har vållat er mycket ont... Det är
klart, att när man dag efter dag en hel månad bara iakttar
en viss person, märker alla hans ord och allt vad han
företar sig, så hittar man något galet att hänga upp sig på.
Lite orätt kan man också begå mot honom, men det gör
inte så mycket, det tillstår jag. Staden här är inte stor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free