Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Mysterier
uppträde; han var starkt överförfriskad och stod inte ens
alldeles säkert på sina ben.
Dagny tog hans arm och gick ut genom dörren.
Från och med nu blevo de kvarvarande av det lilla
sällskapet helt förändrade och mycket livliga, alla andades
lättare, Martha skrattade av förtjusning över ingenting
och klappade i händerna. Ibland när hon var på väg att
skratta alltför ofta, blev hon röd och hejdade sig, i det
hon såg runt på de andra om de skulle ha lagt märke till
det. Denna förtjusande förvirring, som upprepade sig
gång på gång, försatte Nagel i hänryckning och fick
honom att begå många galenskaper bara för att hålla henne
varm. Han hittade sålunda på att spela gubben Noak på
en kork som han satte mellan tänderna.
Fru Stenersen hade slutit sig till dem. Hon påstod
att hon inte ville röra sig ur fläcken, innan allt var slut;
det var ännu ett nummer kvar, uppträdanden av två
gymnasister, som hon absolut ville se. Nej, hon brukade alltid
hålla ut in i det sista, natten var så lång, hori blev
alltid melankolisk när hon kom hem till sig själv och blev
ensam. Skulle de inte gå in allesammans och se på de två
gymnasisterna? -
Och allesammans gingo in i salen.
Medan de sitta där kommer en lång, skäggig man
nerför mittgången. Han bär en violinlåda i handen. Det
är organisten, han hade spelat sina nummer och var
färdig att gå hem. Han stannar, hälsar och börjar genast
att tala med Nagel om violinen. Minuten hade alldeles
riktigt varit hos honom och velat köpa den; men se, det
var en omöjlighet, den var ett arv, han betraktade den
ackurat som en liten människa, så kär var den honom.
Ja, han hade också sitt namn på den, man kunde själv
se att det inte var någon vanlig violin... Och han
öppnar försiktigt lådan.
Där ligger det läckra, mörkbruna instrumentet,
omsorgsfullt nedpackat i ljusrött siden, omlindat med mjuk
vadd över strängarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
