Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 Mysterier
karl. Han höll på i flera minuter, och alltjämt satt
publiken orörlig på sin plats; han slog över i ett tungt, djupt
patos, ett forte av fanfaraktig kraft, han stod alldeles
stilla, blott hans arm gick, och han höll fortfarande
huvudet åt sidan. Då han så oförmodat dykt upp och
överrumplat till och med basaranordnarna, tog han verkligen
också dessa okonstlade stadsbor och bönder med storm;
de kunde icke fatta det, i deras ögon blev detta spel.
mycket bättre än det var, bättre än allt, så utmärkt tog
det sig ut, fast han spelade med vårdslös häftighet. Men
efter fyra fem minuters förlopp gjorde han plötsligt några
ohyggliga stråkdrag, ett desperat tjut, ett jämrande så
omöjligt, så upprörande, att ingen längre visste vart det
skulle bära iväg; tre fyra stråkdrag gjorde han i denna
stil och slutade tvärt. Han tog violinen från hakan och
tystnade.
Där gick en hel minut innan folk hämtat sig; äntligen
började de att applådera vilt och ihållande, man ropade
också bravo och steg upp på sätena och ropade bravo.
Organisten mottog sin violin med en djup bockning, kände
på den och lade varligt ned den; därpå tog han Nagels
hand och tackade honom flera gånger. Allt var larm och
sorl, doktor Stenersen kom flämtande och flåsande fram,
grep Nagel i armen och bröt ut:
Ni sade ju att ni inte kunde spela?
Det kan jag inte heller, svarade han, inte mycket, inte
något att tala om, och det tillstår jag öppet och ärligt.
Om ni visste hur misslyckat det var, hur litet äkta det
var! Men inte sant, det såg väldigt äkta ut? Hehehe,
jo, man skall förbluffa världen, man skall inte genera
sig!... Skola vi gå in till våra glas igen? Vill ni bedja
fröken Gude om att följa med!
Och de gingo åter in i sidorummet. Alla människor voro
ännu upptagna av denna hemlighetsfulla man som hade
förvånat dem så; till och med notarie Reinert hejdade sig
verkligen ett ögonblick och sade till honom i förbigående:
Jag ber att få tacka er, ni var så vänlig att inbjuda
mig till ett ungkarlslag hos er en kväll. Jag kunde inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
