Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 233
Hon svarar inte.
Något faller honom in, han frågar:
Tycker ni att jag är stygg emot er? Säg mig: Ni drack
väl inte så värst mycket av champagnen? Ni drack visst
inte ett glas en gång? Kanske ni har fått det intrycket
att jag vill passa på och begagna mig av att ni druckit en
mun vin för att få er att fortare ge med er? Är det det
ni gråter för?
Nej, nej, visst inte.
Vad gråter ni för då?
Jag vet inte.
Men ni tror i alla fall inte att jag sitter här med något
slags bakslughet? Jag är vid Gud i himlen ärlig hel och
hållen, tro mig nu!
Ja, jag tror er också; men jag förstår det inte, jag blir
så häpen. Ni kan inte vilja... vilja det.
Jo, han ville det! Och han utvecklar det närmare, allt
under det han sitter och håller hennes lilla, svaga hand
i sin och regnet slår mot rutorna. Han talar mycket
dämpat, rättar sig efter hennes föreställningar och säger
ibland de enklaste barnsligheter. Å, de skulle nog få det
att gå bra! De skulle resa bort, långt bort, Gud vet vart;
men de skulle sticka sig undan, så att ingen visste var
de hade blivit av. Inte sant, det skulle de? Sedan skulle
de köpa en liten stuga och en jordbit inne i en skog, en
härlig skog någonstädes; detta skulle vara deras egen
egendom, och de skulle kalla den Eden, och han skulle
odla den, å hur han skulle odla den! Men så kunde det
hända att han blev melankolisk emellanåt; kära, det kunde
hända; något kunde falla honom in, ett minne, en eller
annan bitter upplevelse, som han kanske kom ihåg; hur
lätt kunde inte det hända! Men då ville hon väl vara litet
rar emot honom; inte? Ja, för han skulle inte låta henne
märka det så mycket, aldrig, det skulle han lova. Han
ville bara få sitta i fred och ruva över det ensam, eller
han skulle gå bort, längre in i skogen och komma
tillbaka om en stund. Å, men aldrig skulle där i deras stuga
yttras ett hårt ord! Och de skulle pynta den med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
