Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 239
trängt sig inpå henne med sina böner. Han hade dock
menat allt till det bästa...
Hon grep hastigt hans hand och höll den fast. Han
förvånade sig litet över denna plötsliga häftighet och
frågade:
Var det något särskilt hos honom som stötte henne?
Han ville bättra sig, göra det gott igen, om det stod i hans
makt. Tyckte hon kanske inte om att han...
Hon avbröt honom med ett:
Nej, det är ingenting, ingenting! Men det är så
otänkbart alltsammans, och jag vet inte en gång vem ni är, till
exempel. Ja, jag vet nog att ni vill mig väl; missförstå
mig inte...
Vem jag är till exempel, sade han och såg på henne.
Med ens far det en aning genom hans huvud, han förstår
att något har undergrävt hennes tillit till honom, något
fientligt som har trängt sig emellan henne och honom;
han frågar:
Har någon varit hos er i dag?
Hon svarar icke.
Ja, förlåt, det kan också vara detsamma, jag har ingen
rätt att fråga er mera.
Å, jag var så glad i natt! sade hon. Herre Gud, så
jag väntade på att det skulle bli morgon, och så jag har
väntat på er också! Men i dag har jag bara kommit i
tvivel.
Vill ni säga mig bara en sak: Ni tror alltså inte att jag
har varit ärlig mot er, ni misstänker mig i alla fall, i alla
fall?
Nej, inte jämt. Käre, var inte ond på mig! Ni är så
främmande här, jag vet ingenting innan ni säger mig det;
kanske menar ni allvar nu, men ångrar alltsammans
senare. Jag vet inte vilka tankar ni får?
Paus.
Så tar han henne under hakan, lyfter upp hennes
huvud en smula och säger:
Och vad sade fröken Kielland mera?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
