Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 241
det bästa, jag visste om honom, i era ögon. Jag tänkte
mig möjligheten av att han kunde stå mig i vägen hos er,
därför talade jag med er om honom, jag påstod bland
annat att han skulle kunna försörja en familj lika bra som
någon annan, och det tror jag än att han kan, om han blir
hjälpt på traven i början. Men ni ville inte alls höra på
det, ni hade ingenting att göra med Minuten, ni bad mig
till och med om att inte mera tala om honom. Gott! Men
jag är ännu inte alldeles fri från misstankar, ni har inte
övertygat mig, och jag frågar er på nytt om det inte är
något i görningen mellan er och Minuten? I så fall drar
jag mig genast tillbaka. Ja ni skakar på huvudet; men jag
förstår annars inte varför ni vill uppskjuta och överväga
saken till i morgon och giva mig besked då. Det är bara
enkel rättvisa! Och ni som är så god!
Så gav hon efter, ja hon reste sig till och med, hennes
rörelse tog överhand hos henne, och hon strök honom
leende och gråtande över håret liksom en gång förr. Hon
ville träffa honom i morgon också, hon ville det gärna;
han skulle bara komma litet tidigare, klockan fyra,
klockan fem, medan det var ljust, så kunde ingen säga något.
Men nu måste han gå, det var bäst att han gick genast.
Åja, så kom han igen i morgon, hon skulle nog vara
hemma och passa på.
Vilket underligt barn tan gammal ungmö! För ett ord,
ett halvt yttrande flammade hennes hjärta upp och tände
henne till ömhet, till leenden. Hon höll honom i handen
ända till dess han gick, följde med honom till dörren och
höll honom i handen ännu. Vid trappan sade hon mycket
högt god natt till honom, som om där skulle kunnat vara
någon som hon ville trotsa.
Regnet hade upphört, äntligen hade det nästan upphört;
här och där syntes redan en flik blå himmel mellan de
tjocka skyarna, och endast då och då föll ännu en
regndroppe ned på den våta jorden.
Nagel andades åter lättare. Jo, han skulle vinna
hennes förtroende på nytt; varför skulle icke det lyckas ho-
Mysterier. 16 **
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
