Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Mysterier
nom? Han gick icke hem, han drev förbi bryggorna,
längs sjön, passerade stadens sista hus och kom in på
prästgårdsvägen. Inga människor syntes till.
Då han gått framåt ännu några steg reser där sig
plötsligt en människa från vägkanten och ger sig till att gå
framför honom. Det var Dagny; den blonda flätan
hängde nerför hennes rygg utanpå regnkappan.
Han genombävades från topp till tå och stod ett
ögonblick stilla; han blev även i hög grad häpen. Var hon
inte på basaren i afton också? Eller tog hon bara en
liten promenad innan tablåerna började? Hon rörde sig
framåt oändligt sakta och stannade till och med ett par
gånger och såg upp i luften efter fåglarna, som på nytt
började flyga omkring mellan träden. Ville hon pröva
honom? Hade hon rest sig då han kom för att ännu en
gång erfara om han vågade närma sig henne?
Hon kunde vara lugn, han skulle aldrig besvära henne
mera nu! Och plötsligt vaknar hans vrede, en blind och
dov vrede mot denna människa som kanske ännu ville
fresta honom till att förgå sig, bara för att ha
tillfredsställelsen att förödmjuka honom efteråt. Hon var i
stånd att ännu en gång berätta folk uppe på basaren att
han hade mött henne. Hade hon icke nyss varit hos
Martha och grusat hans lycka även där? Kunde hon nu
icke vara nöjd och icke lägga flera stenar i hans väg?
Hon hade velat betala honom efter förtjänst, gott, men
hon betalade frikostigare än nödvändigt.
De gå bägge lika långsamt, den ena efter den andra,
det var ständigt ett halvt hundratal steg emellan dem.
Detta varar i flera minuter. Plötsligt faller hennes
näsduk ner på vägen. Han går och ser på att den faller
nerefter hennes sida, virvlar nedför hennes regnkappa och
blir liggande på vägen. Visste hon att hon tappade den?
Och han säger till sig själv att hon ville sätta honom
på prov, hennes raseri mot honom hade ännu icke lagt sig,
hon ville förmå honom att ta upp denna näsduk och giva
henne den, så att hon kunde få se honom in i ansiktet och
riktigt njuta av hans nederlag hos Martha. Hans vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
