Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 247
nom dessa tre fyra rader till brev, till och med
bokstäverna hade ett sorgmodigt, fattigt utseende.
Han föll ned på en stol. Allt var förlorat, förlorat.
Till och med där hade han blivit avvisad! Vad det dock
var underligt, hur allt sammansvor sig mot honom! Hade
han väl någonsin menat ärligare och bättre än här? Och
ändå, ändå hjälpte det icke! Han sitter orörlig i flera
minuter.
Men en gång springer han upp från stolen; han ser
på klockan, den är elva; om han genast for iväg kunde
han kanske träffa Martha innan hon reste! Han beger
sig ögonblickligen ned till hennes stuga; den är låst och
tom. Han kikar genom fönstren till bägge rummen, och
där finnes icke en människa.
Han blir slagen och stum, han vänder hemåt till ho-
tellet utan att veta hur han går, utan att se upp från
gatan. Hur kunde hon göra det, hur kunde hon göra det!
Han ville ändå ha sagt henne farväl och önskat henne
allt, allt gott vart hon än for hän. Han hade velat
knäböja för henne i alla fall, för hennes godhets skull, för
att hon hade det renaste hjärta, och hon hade icke kunnat
tåla att han gjorde det. Jaja, det var intet att göra åt
det!
Då han träffade Sara i förstugan fick han veta att
brevet hade kommit med ett bud från prästgården. Så var
det Dagnys verk det också, hon hade fått i gång
alltsammans, hade noga beräknat och handlat plötsligt. Nej, hon
ville aldrig mera förlåta honom!
Hela dagen flackade han omkring på gatan, på sitt rum,
ute i skogen, överallt, han var icke ett ögonblick i lugn.
Och han gick ständigt med lutande huvud och med öppna
ögon som intet sågo.
Nästa dag gick på samma sätt. Det var söndag, en
massa människor från landet hade kommit in för att
besöka basaren och se tablåerna sista dagen; Nagel fick
åter en anmodan att spela ett enda nummer, denna gång
genom en annan kommitterad, konsul Andresen,
Fredrikkes far; men han avslog på nytt. Han gick i fyra hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
