Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Mysterier
tillvarons utlänning, Guds fixa idé, kalla mig vad ni
vill...
Med stigande häftighet:
Och jag säger er: Det rör mig inte vad ni kallar mig;
jag beklagar mig inte, aldrig i evighet. Jag biter ihop
tänderna och förhärdar mitt hjärta, ty jag har rätt; jag
vill stå som ensam och allena människa inför all världen
och inte giva tappt! Jag vet vad jag vet, i mitt hjärta
har jag rätt; stundom, i vissa ögonblick, anar jag det
oändliga sammanhanget i allt. Jag har ännu något att
tillfoga som jag glömde, jag skarvar inte: Jag skall slå
alla era dumma antaganden om de stora männen i backen.
Unge Öjen påstår, att min mening bara är en teori. Gott,
om min mening är en teori, så slänger jag bort den och
kommer fram med en ny, ty jag skyr ingenting. Och
jag säger ... vänta litet, jag är övertygad om att jag kan
säga något bättre ändå, därför att mitt hjärta är fyllt av
det rätta; jag säger: Jag ringaktar och hånar den stora
mannen i sidologen, han är en pajas och narr för mitt
hjärta, min mun drar sig samman i förakt, när jag ser
hans uppblåsta bröst och hans segerstolta min. Har den
stora mannen själv tillkämpat sig sitt geni? Är han inte
född med det? Varför då ropa hurra för honom?
Och unge Öjen frågar: Men ni vill ju själv sätta hans
eminens höjdpunkten på sin plats, ni beundrar ju
ärkeanden, som inte heller har tillkämpat sig sitt geni?
Och unge Öjen menar sig åter ha gripit mig i en
inkonsekvens, så ter sig saken för honom! Men jag svarar
honom åter, därför att den heliga rätten bemäktigar sig mig:
Jag beundrar icke heller ärkeanden, jag knusar till och
med hans eminens höjdpunkten, om det är nödvändigt, och
sopar jorden ren. Man beundrar ärkeanden för hans
storhet, för hans höjdpunkt av geni — som om geniet vore
ärkeandens egen förtjänst, som om icke geniet tillhörde
den gemensamma mänskligheten och bokstavligen var
materiens egendom! Att ärkeanden händelsevis har sugit i sig
både sin farfarsfars, sin farfars och sin fars, sin sons, sin
sonsons och sin sonsonsons andel av geni och lagt sin släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
