Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 263
åt de sällsyntaste, mest bedårande utsvävningar på grund
av hjärtats godhet, till det delikataste boleri med eder
och skändligheter. Och för var gång man funnit något
riktigt oerhört att säga, drar man upp knäna under sig
och småfnissar av bara förtjusning över den vällyckade
upprättelse Ola får till slut. Jo, Ola skall ha alltsammans,
Ola förtjänar det för att man en gång har talat vanvördigt
om honom och nu ångrar det.
Paus.
Hur var det nu, sade jag inte också den värsta platthet
en gång om en kropp som. .. ja, som dog... vänta litet,
det var en ung flicka, hon dog och tackade Gud för lånet
av sin kropp, som hon aldrig hade använt. Stopp, det var
Mina Meek, nu minns jag det och jag skäms från topp
till tå. Vad man pratar mycket i vädret, som man sedan
ångrar och stönar av skam över, å, så att man hejdar sig
av skam över det och skriker det rent ut! Visserligen var
det bara Minuten som hörde det, men jag skäms över det
för min egen skull. För att inte tala om att jag en gång
har begått en ännu större dumhet som jag aldrig
glömmer, om en eskimå och en portfölj. Husch, väck,
herregud, det är så att man kan sjunka genom jorden!. ..
Tyst, låtsas som det regnade, fan i våld med skruplerna!
Tänk, när en gång samlas skall de frälstas menighet bland
människosläkten utan tal i himlens härlighet, i himlens
härlighet; är du med på den! Usch, Gud vad det är
bedrövligt alltsammans, Gud, vad det är bedrövligt
alltsammans...
Då Nagel kommit in i skogen, kastade han sig ned på
den första bästa ljungtuva och gömde huvudet i sina
händer. Vilken förvirring i hans hjärna, vilket myller av
omöjliga tankar! En stund senare föll han i sömn. Det
hade icke gått mer än fyra timmar sedan han steg upp,
men han föll likväl i sömn, utmattad och trött till döden.
Det var afton då han vaknade. Han såg sig omkring,
solen höll just på att gå ned bakom ångkvarnen inne i
viken, och småfåglarna flögo från träd till träd och sjöngo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
