Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Mysterier
och medan man går ifrån honom sticker man, Gud hjälpe
mig, sin egen räddningsmedalj i handen på honom.
Varför skulle man inte göra det, när man nu en gång ger efter
för dessa märkvärdiga inflytanden? Men detta är icke
nog, man ångrar också att man på sin tid kan ha talat
litet vanvördigt om Stortings-Ola. Nu först ger man sig
den allra näpnaste dårskap i våld, hoho, hur man ger efter:
Vad har inte Stortings-Ola gjort för Ryfylke och riket!
Man får tum för tum upp ögonen på hans trofasta och
ärliga arbete och man blir mjuk om hjärtat. Ens godhet
skenar iväg med en, man snyftar och gråter av medlidande
med honom och svär i sin själ att upprätta honom
tvefaldigt och trefaldigt. Tanken på denna gubbe av det
stridande och lidande folket, mannen i den anspråkslösa
raggen, kastar en in i en lycksalig och vild
barmhärtighetslängtan, som får en att tjuta. För att upprätta Ola
svärtar man ned allt och alla, hela världen, njuter av att
beröva alla andra allt, till fördel för honom, letar efter de
mest överdådiga och välsignade ord för att förhärliga
honom. Man säger rent ut att Ola har gjort det mesta av
vad som är gjort i världen, att han har skrivit den enda
avhandlingen om spektralanalysen som är värd att läsa,
att han egentligen är den enda som år 1719 plöjde upp alla
Amerikas prärier, att han har uppfunnit telegrafen och att
han till på köpet har varit uppe på Saturnus och talat med
Gud fem gånger. Man vet mycket väl att allt detta har
icke Ola gjort, men av desperat godhet säger man i alla
fall att han har gjort det, han har gjort det, och man
gråter häftigt och svär och bortdömer sig utan återvändo till
helvetets värsta pina på att det just är Ola och ingen
annan som har gjort det. Varför gör man det? Av
godhet, för att storslaget upprätta Ola! Och man klämmer
i att sjunga för att skaffa honom en väldig upprättelse, ja
man sjunger liderligt och gudsbespottande, att det
förresten är Ola, som har skapat världen och satt solen och
stjärnorna på deras platser och sedan uppehåller det hela, och
härtill fogar man en lång rad av gräsliga förbannelser på
att det är sant. Kort sagt, man låter tanken hängiva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
