Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Mysterier
och inte spara mig för något, hör på mig bara! Du skall
inte flyga ensam, jag skall vara med, jag skall bära dig och
flyga för oss båda, det skall jag göra med glädje, och inte
heller skall jag solka dig, om jag är svart. Jag kan nog
göra allt, och du skall vila dig hela tiden. Gud vet om
jag inte också kunde förära dig något som jag kunde äga.
Du kunde ha användning för det; jag skall komma ihåg
det ifall någon ger mig något; kanske kunde jag ha turen
att förtjäna en mängd saker åt dig, det kan man inte så
noga veta...
Jo, han skulle nog till slut förmå en Guds ängel att
göra detta för sig, det var han säker på...
Och åter slår kyrkklockan. Han räknar halvt
frånvarande de fyra slagen och tänker icke vidare på det. Det
gällde att vara tålig. Så knäppte han händerna och bad att
få dö fort, om några minuter, nu; så kunde han kanske
komma till Dagny innan hon vaknade. Han ville tacka
och lova allt och alla för det; det var en stor nåd, och nu
hade han blott denna innerliga önskan...
Han slöt ögonen och somnade in.
Han sov i tre timmar. Då han vaknade sken solen ned
på honom, och genom skogen ljöd en mäktig, brusande
fågelsång. Han reste sig upprätt och såg sig omkring; han
mindes med ens allt han hade gjort under natten; flaskan
låg ännu bredvid honom, och han mindes också hur
innerligt han till slut hade bett Gud att få dö genast.
Och ännu levde han! Åter hade en eller annan ond
omständighet korsat hans väg! Han förstod ingenting, han
grubblade förgäves över allt, och kände endast att han
ännu ej var död!
Han steg upp, tog flaskan med sig och gick några steg.
Nej, vilka hinder han alltid mötte, i vad han än ärligt
försökte! Vad var det fatt med giftet? Det var äkta
blåsyra, en doktor hade förklarat att det var nog, mer än
nog; han hade ju också gjort prästens hund stendöd med
bara en liten skvätt av det. Och det var samma flaska,
den var fylld till hälften, det mindes han att han hade sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
