Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 271
med sina egna ögon innan han hade tömt den. Flaskan
hade heller aldrig varit i andras händer, han bar den
alltid i västfickan. Å, vad var det då för lömska makter
som i hemlighet förföljde honom överallt?
Som en blixt kommer det för honom att flaskan i alla
fall hade varit i främmande händer. Han stannar och
knäpper ofrivilligt i fingrarna. Ja, det kunde han inte
misstaga sig på, Minuten hade haft den hos sig en hel
natt. Det var på hans ungkarlsbjudning på hotellet, då
han gav Minuten sin väst; flaskan, uret och en del papper
lågo kvar i fickorna; Minuten hade tidigt nästa morgon
lämnat igen sakerna. Å, den gamla, fnoskiga
krymplingen, där hade han varit framme med sin durkdrivna
godhet igen! Vilken fiffighet, vilken utstuderad bakslughet.
Nagel bet ihop tänderna av förbittring. Vad hade han
sagt på sitt rum den natten? Hade han inte uttryckligt
förklarat att han inte hade mod att använda giftet på sig
själv? Och där hade ändå en hycklande och upprutten
karrikatyr av en man suttit på en stol bredvid honom och
i all hemlighet inte trott på hans ord! Den uslingen, den
mullvaden! Han hade gått direkt hem, hade tömt flaskan,
hade kanske till och med sköljt den noga och sedan fyllt
den till hälften med vatten. Och efter denna sköna
gärning hade han gått till sängs och sovit gott!
Nagel började gå inåt staden. Han var någorlunda
utvilad och tänkte bittert och klart över händelserna.
Nattens tilldragelser hade förödmjukat honom och gjort
honom löjlig i hans egna ögon. Tänk, han hade till och med
känt lukten av mandel i detta vatten, känt sin tunga krulla
ihop sig av detta vatten, haft en förnimmelse av döden i
sig för detta vatten! Och han hade rasat och gjort
luftsprång över stock och sten för denna klunk dops- och
brunnsvatten! Vred och röd av skam stannade han och
skrek rätt ut i luften; men strax efteråt såg han sig
omkring, rädd för att någon kunde ha hört det, och tog i att
sjunga för att dölja det.
Och allt eftersom han gick vidare blev han också
mildare stämd av denna varma, strålande morgon och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
