- Project Runeberg -  Mysterier /
274

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274 ; Mysterier

vaden, jo han hade verkligen sett en aln härlig vad.
Hehehe. Men från det ena till det andra, så ville han
förära henne ett armband innan kvällen, inom ett par
timmar, hon skulle tro honom. Och dessutom skulle hon
komma ihåg att pälsen var hennes. ..

Den tokige karlen, hade han då blivit alldeles förryckt?
Sara skrattade, men hon började att bli halvt rädd för
hans många underliga infall. I förrgår hade han givit en
kvinna mycket mer pengar än hon skulle ha, då hon
lämnade hans tvätt; i dag ville han skänka bort sin päls. Man
pratade också åtskilligt om honom ute i staden.

XX.

Ja. han var tokig, han var tokig. Det måste han vara;
ty Sara bjöd honom kaffe, mjölk, te, bjöd honom öl,
bjöd honom allt hon visste, men han reste sig ändå från
frukostbordet strax efter det han satt sig och lät maten
stå. Han hade plötsligt kommit att tänka på att det just
var den tid då Martha plägade vara på torget med sina
ägg; kanske var hon återkommen nu; det skulle vara en
välsignad lyckträff om han fick återse henne i dag, just
i dag. Han går upp på sitt rum igen och tar plats vid
fönstret.

Hela torget ligger framför honom; men Martha kan han
icke se. Han väntar en halv timme, en hel timme, håller
den skarpaste utkik på alla hörn, men förgäves. Till slut
samlar sig allt hans intresse kring en scen, som försiggår
nere vid posthusets trappa och som lockar dit en mängd
nyfikna: I en ring av människor, mitt på den sandade
gatan ser han Minuten hoppa upp och ned och dansa. Han
har ingen rock på sig och han har tagit av sig även
skorna; han dansar och torkar svetten av sig oupphörligt, och
när han är färdig, mottar han sina slantar av åskådarna.
Jo, Minuten hade återupptagit sin gamla verksamhet, han
hade börjat dansa igen.

Nagel väntar tills han är färdig och folket har spritt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free