Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 273
stund en ljuv känsla av att vara räddad från allt ont. Men
först och sist fanns det ännu ett gott och ofelbart medel
kvar, som han inte hade försökt! Det kunde misslyckas
en smula första gången, man kom sig igen; men så fanns
det i alla fall till exempel en liten säker sexpipig, som man
kunde få i första bästa vapenaffär när som helst när det
behövdes. Gömt var inte glömt...
Sara knackade. Hon hade hört att han hade kommit
och ville upplysa om att frukosten var serverad. Han
ropade henne tillbaka, då hon ville gå, och frågade om
blommorna voro från henne.
Ja, de voro från henne, det var ingenting att tacka för.
Han tog henne likafullt i handen.
Hon frågade leende:
Var har ni hållit hus hela natten? Ni har ju inte varit
hemma alls!
Hör nu, svarade han, detta med blommorna är helt
enkelt ett förtjusande påhitt av er; ni har putsat fönstren
också och gett mig rena gardiner i natt. Jag kan inte säga
hur ni glatt mig med det, jag önskar er allt gott för det.
— Och plötsligt får han ett av dessa spritt galna
ögonblick, under vilka han blev bara stämning, bara
oberäkneliga infall, och han säger: Hör, jag hade en päls med mig
när jag kom hit till hotellet. Gud vet vart den tagit
vägen, men jag hade absolut en päls med mig, och den vill
jag förära er. Jo, jo, jag gör det av tacksamhet, det är
redan beslutat, pälsen är er.
Sara gav till ett högt och hjärtligt skratt. Vad skulle
hon med en päls?
Nej, det hade hon alldeles rätt i; men det var hennes
sak; hon skulle ta emot den bara, göra honom glädjen att
ta emot den... Och hennes friska skratt fick honom att
skratta med; han började nojsa med henne: Gud, vilka
granna axlar hon hade! Men ville hon tro det, han hade
en gång sett litet mer av henne än hon själv visste om.
Jo, det var i matsalen, hon stod på ett bord och tvättade
taket ovanför sig, han såg henne genom dörrspringan;
hennes kjol var högt uppsatt, han såg en fot, en del av
Mysterier. 18 *ex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
