Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Mysterier
Ta det, Grögård, i alla fall! sade han.
Nej! svarar Minuten. Och han öppnar dörren.
Nagel drar igen dörren och säger ännu en gång:
Ta det, ta det! Låt mig hellre säga att jag är tokig,
att ni inte får minnas något av vad jag har sagt i dag.
Jag är mycket tokig, det är inte något att bry sig om att
jag har dillat och pratat bredvid munnen en hel timme.
Inte sant, ni inser nog själv, att jag inte kan tas på allvar
när jag inte är klok? Men ta brevet, jag vill er inte något
ont, fast jag är alldeles från mig. Ta det i Guds namn, det
är inte mycket i det, tro mig, det är så litet i det, och
jag ville gärna ge er ett brev till sist, det har jag tänkt
på hela tiden, att jag skulle ge er ett brev med nästan
ingenting i, bara det var ett brev. Det är bara en hälsning.
Se så, jag är verkligen uppriktigt tacksam om ni gör det.
Därmed stack han brevet i Minutens hand och sprang
bort till fönstret för att slippa att ta det tillbaka.
Minuten gav sig icke, han lade brevet på bordet igen och
skakade på huvudet.
Han gick.
XXI.
Nej, allting gick olyckligt. Antingen han var inne eller
drev omkring på gatorna kunde han inte bli lugn, han
hade tusen tankar i huvudet och varje tanke bragte honom
sin särskilda del av pinan. Varför gick då allting så
olyckligt? Han kunde inte begripa det; men trådarna
trasslade till sig mer och mer för honom. Det hade till och
med gått så långt, att han inte ens kunnat förmå Minuten
att ta emot ett litet brev som han hade velat ge honom.
Allt var ledsamt och omöjligt. Därtill kom att han
började pinas av en nervös ångest för något, som om en
hemlig fara lurade på honom ur ett bakhåll av ett eller annat
slag. Han for ofta samman i dov skräck, bara gardinerna
fläktade en smula i fönstren. Vilka nya plågor var det
som nu höllo på att dyka upp? Hans något hårda anlets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
