Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 285
drag, som aldrig varit vackra, hade nu blivit ännu mindre
tilltalande genom den mörka skäggstubb, som stack ut på
hans haka och kinder. Det föreföll honom också, som
om hans hår blivit gråare vid öronen.
Ja, och vad gjorde nu det? Sken inte solen, och var
han inte lycklig för att han ännu levde och kunde gå vart
han ville? Var någon härlighet stängd för honom? Solen
låg över torget och sjön, fåglarna sjöngo i de små
förtjusande trädgårdarna vid vartenda hus och flyttade sig
oupphörligt från gren till gren; överallt låg guldet och flöt,
gruset på gatorna badade sig i det, och uppe på kyrkspiran
satt den försilvrade kulan och darrade mot himlen som
en väldig diamant.
Han kommer i en exalterad glädje, i en hänryckning, så
stark och oregerlig, att han på stående fot lutar sig ut
genom sitt fönster och släpper ned några silverslantar till
ett par barn som leka utanför hotellets trappa.
Var nu snälla, barn! säger han, och han kan knappt få
fram orden för den rörelse han känner. Vad hade han
att vara ängslig för? Inte heller såg han värre ut än förr;
dessutom, vem kunde hindra honom från att raka och
putsa upp sig? Det bestämde han själv om. Och han gick
till barberaren.
Han kommer också att tänka på några inköp, som han
borde ha gjort; inte heller fick han glömma armbandet han
lovat Sara. Och gnolande och jublande uträttar han sina
ärenden med ett barns sorglösa tillfredsställelse med hela
världen. Det var bara inbillning att han hade något att
frukta för.
Hans goda stämning fortfar och han försjunker i ljusa
tankar. Nyss hade han haft en skarp uppgörelse med
Minuten, och den var allaredan halvt utplånad ur hans
hågkomst, han mindes den blott som en dröm. Minuten hade
inte velat ta emot hans brev; men hade han inte ett brev
även till Martha? I sin längtan att meddela sin
överströmmande glädje åt andra ville han nu göra en utväg med att
få iväg brevet. Hur skulle han bära sig åt? Han
undersökte sin plånbok och fann brevet. Han tordes väl inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
