Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterigr 293
Och sedan har ni inte träffat henne?
Jo, så återsåg jag henne i dag. Det är därför jag då
och då har en känsla av ångest. Jag stod i fönstret på
mitt rum och tittade ut på gatan, då kom hon rätt emot
mig, tvärs över torget, liksom från bryggorna och sjön,
stannade utanför mina fönster och såg dit upp. Jag var
inte säker på om det var mig hon såg på, och jag över till
ett annat fönster; men då vände hon ögonen efter mig
och såg på mig äver där. Så hälsade jag ner till henne;
men då hon såg det, vände hon sig raskt om och svävade
bort över torget till bryggorna igen. Valpen Jacobsen
reste borst och sprang ursinnig ut från hotellet och
skällde. Detta gjorde litet intryck på mig. Jag hade nästan
glömt henne under denna långa tid, och så kommer hon
igen i dag. Kanske ville hon varna mig för något.
Nu brast doktorn i skratt.
Ja, sade han, hon ville varna er för att gå hit till oss.
Nej, naturligtvis inte, hon har tagit fel den här gången,
det finns ingenting att frukta för. Men förra gången
var det några skopor, som skulle ha sönderslitit mig. Och
jag blev litet ängslig. Nå, det betyder naturligtvis
ingenting, vad? Hehe, det skulle också se trevligt ut om man
efter något sådant skulle bli utsatt för ett eller annat.
Jag måste skratta åt alltsammans.
Nervositet och vidskepelse! sade doktorn kort.
Men nu började också var och en av de övriga att
berätta historier; det led mot kvällen. Nagel satt tyst hela
tiden, han började frysa. Slutligen reste han sig för att
gå. Han kunde väl inte pina Dagny med brevet i alla
fall, det fick hellre vara, kanske han kunde träffa
doktorn i morgon och lämna honom det då. Hans lyckliga
stämning var fullständigt bortblåst.
Till hans stora häpnad reste sig Dagny också, då han
var färdig att gå. Hon sade:
Nej, ni berättar så mycket otäckt här, så att jag blir
alldeles skräckslagen jag också. Nu måste jag skynda mig
hem innan det blir mörkare.
Och de gingo tillsammans ut ur trädgården. Nagel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
