Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 Mysterier
med en formlig cirkus av det, en hel hästopera, och han
skulle smälla med en piska.
Han fick också brått med att sätta besynnerliga och
löjliga namn och titlar på sina bekanta. Notarie Reinert
kallade han så t. ex. Bilge och sade, att Bilge var en titel.
Herr Reinert, högstärade Bilge i stan, sade han. Men till
sist började han slutligen att yra om hur högt det väl
kunde vara i taket i konsul Andresens lägenhet. Tre och
en halv aln, tre och en halv aln! skrek han gång på gång.
Tre och en halv aln, taget på en slump; har jag inte rätt?
Men allvarligt sagt, så låg han verkligen med en metkrok
i strupen, han begrep det inte, men han blödde av den,
det gjorde åtskilligt cnt ...
Äntligen, fram mot aftonen, somnade han in
ordentligt.
Vid tiotiden vaknade han igen. Han var ensam och
låg ännu på soffan. Ett täcke, som Sara hade brett över
honom, hade fallit i golvet, men han frös inte i alla fall.
Sara hade även stängt fönstren, och han öppnade dem
igen. Det föreföll honom, att han var klar i huvudet, men
han var matt och skalv. Den dova skräcken började åter
angripa honom, han kände det genom märg och ben när
det knakade i väggarna eller när det hördes ett rop från
gården. Om han gick till sängs och sov till i morgon, så
skulle det kanske gå över. Och han klädde av sig.
Han kunde emellertid icke falla i sömn. Han blev
liggande och tänkte på alla sina upplevelser under det sista
dygnet, från gårdagskvällen, då han begav sig ut i skogen
och tömde den lilla vattenflaskan, tills nu, då han låg
så eländig på sitt rum och plågades av feber. Vad
detta dygn hade varit långt! Och ångesten ville icke
övergiva honom, denna dova och hemlighetsfulla
förnimmelse av att han befann sig i närheten av en fara, en
olycka, släppte honom icke. Vad hade han gjort? Vad
det viskade omkring hans säng! Rummet fylldes av ett
viskande mummel. Han knäppte händerna, och han tyckte
att han somnade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
