Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Myterna i literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människans högsta organ, och det kan ifrågasättas, vad
denna tid var mest okunnig om: de djup i själen, som den
icke förstod, eller de rymder i universum, som den icke kände.
Reaktionen mot denna begränsning blev häftig, och den
kastade sin kärlek på allt det, som rationalismen hade
föraktat. Intet under att den mytiska världsuppfattningen
åter kunde göra sig gällande eller rättare: den
mytologiska världsbeskrivningen. Detta kunde ske så mycket
lättare, som denna traktan efter att besjäla naturen
sammanföll med en litterär pånyttfödelse av just den del av
den antika diktningen, vilken var fylld av sägner och
gestalter från en mytologisk tid. Den stackars Werther i
Goethes ungdomsdiktning, vilken gick med huvud och
hjärta fullt av den lilla snälla Lotte, gick också med sin
Homeros i fickan och sökte (förgäves) tröst i den mitt
under sin olyckliga kärlek. Båda dragen äro lika
romantiska: den för länge sedan svunna tiden och den
oupphinneliga älskade utövade samma dragningskraft på sinnet.
Med Homeros kom icke blott mytologien i högsätet,
utan därigenom kommo också filologerna till orda. De
ville icke blott tolka den gamla diktens ord, utan också
dess djupare innebörd, och talrika voro de försök, som de
gåvo sig i kast med för att göra denna begriplig. De
voro ju närmast till det — men också längst därifrån. De
sutto med böckerna, men de sutto även fast i dessas
trollkrets. Som goda protestanter voro de vana vid att anse,
att religionen finns i ordet och boken, och som söner till
rationalisterna voro de övertygade om, att det finns en
tankevärld, som skall plockas fram härur. Härtill kom
den litterära förkärleken, den fasta förvissningen om, att
deras käre Homeros var all gudsfruktans begynnelse i den
klassiska världen. Med övergången från den latinska till
den grekiska mytdiktningen var man säker om att ha
kommit till källan och att genom dessa "ursprungliga myter"
kunna blicka in i religionens hemlighet.
Med denna dikteriska utgångspunkt var det en given
följd, att det i främsta rummet var konstmytologien, d. v.
s. de i konstnärlig form utvecklade myterna, som man
räknade med, och Homerosöversättaren Johann Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
