Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Myterna i literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Voss, själv både en god filolog och en lycklig diktare,
hade så till vida rätt, som han i motsats till alla
djupsinniga myttolkare framhöll, att myterna egentligen endast
voro att uppfatta som berättelser, som poesi, vilken lika
litet gjorde anspråk på att uttrycka en verklighet som en
idé. Dock förnekade han naturligtvis icke, att
spekulationer såväl över ordningen i naturen som över livets gång
funnos i mytologien, men han ansåg, att dessa
huvudsakligen inlagts i myterna av senare tänkare och icke kunde
tjäna till förklaring av deras ursprung.
Det romantiska släktled, som följde efter den alltjämt
halvt rationalistiske Voss, tog villigt emot hans
framhävande av myternas poetiska värde, men lät sig icke nöja
med hans grunduppfattning. Man ville även i den gamla
mytologien, av vilken man nu också började erhålla
kännedom om den indiska, se ett ursprungligt idéliv från
mänsklighetens barndom — ett betraktelsesätt, som
framför allt filologen Creuzer och filosofen Schelling gjorde
sig till talesmän för. Särskilt Schelling ansåg, att man
här funnit såväl religionens väsen som en ursprunglig,
genial vishet — låt vara blott i aningens form. Dessa
spekulationer stämde alltför väl överens med romantikens
hela andliga riktning och sinnelag för att icke hälsas med
förtjusning av det unga släktledet, och det är i främsta
rummet härifrån som vi kunna härleda den strömning i
den nya diktningen, vilken tog myterna icke blott till sitt
ämne, utan till sin utgångspunkt.
Härigenom kom det åtskilligt mera ut ur myterna, än
dessas skapare i forna tider hade drömt om. Ty
varken deras poetiska innehåll eller deras tankedjup var
ursprungligen anlagt efter så värst stora mått. Men det
dunkel och den formlöshet, som städse råder i dem trots
den ofta avklarade skönhetsformen, har ständigt verkat
lockande på djupsinniga och fantastiska gemyt, och vi
skola nu se, att det icke endast är diktarna, som låtit sig
lockas av sirenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
