Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då denna berättelse försiggår i tiden, förlägges den i
allmänhet till svunna tider. Det, som sker ständigt och i
rummet, skildras såsom försiggånget någon gång i tiden. Men
denna tilldragelse förlägges till en tidpunkt, som egentligen
ligger utom tiden, till en förhistorisk aera, till en tidlös epok,
"den mytiska tiden" — eller vad man nu vill kalla den.
När sålunda Hesiodos säger, att "natten födde bedrägeriet",
är detta ett äkta mytiskt uttryck för, att bedrägerier försiggå
om natten. När det heter, att "Demeter i vrede över, att
hennes dotter bortrövats, drog sig undan och därigenom
berövade jorden dess fruktbarhet, men att hon senare blev
försonad", så är detta det mytologiska uttrycket för, att torka kan
inträffa, därigenom att gudinnan kränkes, men åter kan
upphävas genom att försona henne — samtidigt en skildring av
en naturprocess och en kultisk anvisning. Jahve
förbannade ormen: stoft skall du äta, och på din buk skall du krypa.
Sedan den tiden krypa ormarna på buken och äta stoft. Och
på liknande sätt i otaliga andra fall.
När det för den mytologiska fantasien utvecklar sig en
tidsålder, som intet har med vår tideräkning att skaffa, får
man även häri se ett utslag av den primitiva människans
uppfattning av tiden. Hon äger ingen kalender och än
mindre någon klocka. Hon mäter icke tiden som vi i timmar
och minuter, i månader och år; den är för henne en cykloid
av dygn och årstider, av epoker och händelser, högtider och
marknadstider — en generationsserie, vilken liksom hos
djuren icke företer några olikheter och som därför icke heller
lämnar några spår efter sig. Först då resor och
utvandringar, krig och bedrifter stämpla livets gång, uppkommer ett
historiskt tidsmedvetande; men om historia blir det först
senare tal. Det är genom kalendariska och annalistiska
anteckningar, som den bild av världens och människosläktets
livslopp utvecklades, vilken vi äga. Den tid, som den
primitive kan fatta och som behärskar honom, är epoken, och
denna avser alla tider eller åtminstone en mycket lång tid. Hans
tidsbegrepp är kvalitativt, icke kvantitativt; tiden mätes efter
sin innebörd, icke efter sin längd. Därför kan han
sammanfatta ett städse bestående tillstånd i ett enda ögonblick och
genom att berätta om en för länge sedan skedd händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
