Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
persiska, världsåldrar och varandra avlösande världsperioder
såsom i den indiska mytologien.
Allt detta sväller så småningom ut till en andlig
produktion: religiös, teologisk, filosofisk, diktande och konstnärlig
— ett system av ofattligt omfång och med så djupa rötter i
människans medvetande, att mytologien så att säga
bemäktigar sig hela kulturen och blir bestämmande för denna, så
länge polyteismen äger bestånd. I själva verket snärjes här
människoanden i sitt eget nät och hotas efter hand av
stagnation och urartning; och denna fantastiska världsbild
verkade lika vilseledande på naturuppfattningen som
hämmande för den personliga religiositeten.
Med inre nödvändighet frigjorde sig därför
människotanken efter hand från polyteismens myter, i Indien genom
den brahmanska spekulationen, i Egypten genom prästernas
solteologi, i Grekland i de filosofiska skolorna. Då den i den
judiska monoteismens sköte utvecklade kristendomen segrade
över den antika världen, hade denna redan länge varit
förberedd på detta steg.
Då mytologiens räkenskaper avvecklas, kan man så att säga
bakifrån iakttaga eller kontrollera, av vilka faktorer den
bestått. Vi ha funnit, att de voro namn, gestalt och handling
med sina motiv, utförda i tiden, särskilt i förhistorisk tid.
Vi kunna iakttaga, att det första plagg, som gudomen
avkastar är gestalten. Den brahmanska filosofien har kanske
härvidlag gått längst genom att avkläda gudomen all form och
varje bestämning, som kan erinra om något kroppsligt eller
personligt. Men varken Platon eller den stoiska filosofien
försummade att upplösa dessa materiella föreställningar om
gudomen, och till och med aposteln Paulus slår in på samma
bana, åtminstone i det stoiskt hållna tal i Athen, som
tillägges honom i Apostlagärningarnas 17:de kapitel.
Under denna process försvinner också gudomens namn,
dess nomen proprium. Den senare judendomen hade för
länge sedan utbytt den äldre israelitiska monoteismens
alltjämt mytologiskt utformade gudagestalt Jahve mot en mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
