Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Kultmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Angra-Mainyu’s (Ahrimans) ledarskap. Vi ha i dessa persiska
daëvas (nypersiska och arabiska dev, djävul) ett påtagligt
fall av demoniserade gudomar, och Avesta, den
zarathustriska bibeln, avspeglar denna process så tydligt som man
gärna kan önska. I lärodikten Yasna 30 framställes
världskampen mellan Ormuzd och Ahriman — egentligen voro de
tvillingar — av vilka den förstnämnde valde livet och
himmelen, den sistnämnde döden och helvetet till rike. "Mellan
dessa båda", heter det vidare, "valde icke heller devas
rätt, när frestaren överlistade dem, medan de ännu
rådslogo, varför de valde att tänka ont. Då tillföllo de djävulen,
och tillsammans med honom söka de fördärva människans
liv." I en annan gammal text (Yasna 32) omtalas det, att
devas en gång ångrade detta val och ville ställa allt till
rätta igen, sedan de sett, att Ormuzd blivit den mäktigaste.
"De bådo om hans gunst som släktingar och bröder, som
hans tjänare. Vi daëvas, sade de, — vår själ förtjänar lika
väl som hans (alltså Zarathustras) Ahura-Mazdas fröjder.
Vi skulle vilja vara ditt sändebud och undanskaffa från dig
alla, som vilja dig ont. Men Ormuzd svarade: "I daëvas ären
alla den onde andens ättlingar, och den, som offrar till eder,
tillhör högmodets djävul; därav kommer villfarelsen, som
undantränger det heliga ordet från de sju världsdelarna ...
Ty I bedragen människorna på livets lycka och på
odödligheten, med edra onda tankar, edra onda gärningar och
ord, som den onde anden lärt eder till människans fördärv."
Dikten är närmast en lärodikt, som förmanar och
varnar. Men den handlar dock om, vem man ensamt skall
visa den rätta hyllningen. Och den har så till vida även
kultisk betydelse, som den uttryckligen betecknar daëvakulten
som förkastlig. Denna lärodikt har iklätt sig mytens form
och skapat en berättelse för att inpränta den rätta
gudsdyrkan, men som för oss tillika har det historiska intresset att
avslöja devasläktets diabolisering.
Samma mytologiska process men med motsatt utgång:
devafursten Indras seger över asuras, genljuder i den
indiska mytologien ännu så sent som under buddhistisk tid,
och det är intressant att se den nya motivering, som
kommer till, då buddhisten skall klargöra för sig själv, varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
