Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Världens uppkomst och avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutstrofer, vilka låta jorden förnya sig genom att stiga upp
ur det bortvikande havet och lämna rum för ett nytt fridens
rike under milda gudars hägn, äro åter en kosmogoni, danad
i de gamla skapelseberättelsernas bild, men i den slutliga
förväntans form.
Jämsides med denna vattensägen förekommer emellertid i
den nordiska mytologien hot om världens undergång genom
eld, vilket även genljuder i Völuspas tal om Surts låga. I
samma vers heter det: "Solen blir svart, jorden sjunker i
havet; de tindrande stjärnorna slockna på himmelen;
glödande virvlar omvärva det livsuppehållande världsträdet;
eldslågor stiga upp mot himmelen." Ett dylikt eldmotiv kan
ha uppkommit på Islands vulkaniska mark eller åtminstone
omhuldats där uppe. Ty till sitt ursprung är det säkerligen
en av de över hela Europa vandrande sägnerna om den
förestående världsbranden, som redan stoicismen upptagit i sin
kosmologi, och som en yngre skrift i nya testamentet (2 Pet.
3, 10) infört i kristendomen.
Sannolikt härstammar detta motiv från Persien, där det
utgjorde ett nödvändigt led i den zarathustriska läran om
de yttersta tiderna. Med sin fasta förvissning om en
kommande världsdom, genom vilken denna religion utmärkte sig
framför alla andra religiösa system under den tidiga antiken,
väntade den profetiskt en prövning vid tidernas slut, under
vilken den gamla tvisten om gott och ont, om vad som är
rent och orent, nyttigt och skadligt, demoniskt och
gudomligt skall avgöras. Men den eld, som då kommer att
utbreda sig över jorden, då bergen smälta, är icke blott en
prövningens låga för de uppståndna människorna, utan en luttring
av hela den skapade världen, då allt orent förbrännes
och jorden återföres till sin ursprungliga renhet, vilken
sedan skall bibehållas i evighetens paradisiska liv.
Emellertid kunna dylika eskatologiska föreställningar,
hela läran om de yttersta tiderna och världens ände, om
domedag, himmel och helvete, paradis och fördömelse eller en
allmän upprättelse och uppståndelse icke betraktas som
mytologi i ordets egentliga bemärkelse, hur mytologiskt-dikteriskt
formade de än äro i skildringen av dessa katastrofer.
Utsprungna som de äro ur moraliska reflexioner över synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
