Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tid, då man visserligen talar till djuren — såsom
tattarkäringen gjorde — men utan att dessa svara. Först klagade
apan sin nöd och bad, att brahmanen skulle hjälpa henne
upp, vilket han naturligtvis gärna gjorde. Med lejonet var
det värre. Men då det svor på sin heder, att det inte skulle
kröka ett hår på hans huvud, räckte han också det en
hjälpande hand. Ormen hade han däremot knappast vågat röra,
om den icke varit listig — vilket den är i Indien liksom i alla
andra länder — och erinrat prästen om hans katekes, där det
står, att han begår en stor synd genom att icke hjälpa dem,
som han kan rädda från döden, och — vilket är ännu bättre
— att man skördar stor vinst genom att rädda döende. Då
räddade han också ormen. Och i tur och ordning tackade
djuren honom vackert, då de gingo därifrån. Och de bådo,
att om han någon gång behövde deras hjälp, skulle han ropa
på dem eller komma till dem.
Men en sak, sade de allesammans, innan de gingo. Och det
var: du skall inte hjälpa upp guldsmeden, ty han är en
människa. Men brahmanen var ju också en människa, och
därför hjälpte han upp guldsmeden, och denne tackade honomhjärtligt och lovade honom guld och gröna skogar i belöning,
om han ville komma och hälsa på honom i hans verkstad.
Var och en gick så åt sitt håll. Men brahmanen hade
blivit hungrig av allt detta och visste icke, var han skulle skaffa
sig mat. Då kom han att tänka på, att apan sagt, att han
bara skulle gå till ett ställe, där det fanns vatten och ropa
på henne. Det gjorde han, och apan kom med detsamma
och frågade, vad han önskade. Jo, han ville gärna ha något
att äta. Det var lätt att ordna för apan. Hon klättrade upp
i trädtopparna och kastade ned till honom de ljuvligaste
frukter, som han någonsin smakat. Nu hade brahmanen fått
blodad tand och ville pröva sin lycka även hos lejonet. Hos
detta blev han kungligt mottagen. Lejonet gick genast ut och
fällde en antilop, som han kunde äta, och då han lämnade
lejonets kula, fick han i present ett härligt halsband med
gnistrande ädelstenar. Det hade en man burit, vilken lejonet
en gång dödat och ätit upp i skogen.
Därpå gick brahmanen in till staden och sökte upp
guldsmeden. Men denne kände icke alls igen honom. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
