Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt glömt allt om lejongropen och brahmanen, som
hjälpt upp honom, och som han lovat pengar. Däremot lade
guldsmeden genast märke till, att han bar ett dyrbart
halsband, och igenkände i det ett smycke, som han själv gjort
i sin verkstad och sålt till kungens yngste son, vilken en
gång gett sig ut på jakt utan att komma tillbaka. Nu gick
det upp för guldsmeden, att här hade han säkert framför sig
en av de rövare, som mördat och plundrat prinsen, och så tog
han brahmanen med sig upp till kungen, vilken genast kände
igen halsbandet och sade, att brahmanen var mördaren. Han
kastades i fängelse och skulle avrättas följande dag.
Så går det, när man tar befattning med hittegods i
sagorna — det slutar aldrig väl. Det gjorde det icke heller för
den stackaren i Venedig, som avrättades, därför att han var
nog dum att ta upp en dyrbar dolkslida, som låg på gatan, men
dolken, som hörde till slidan, satt olyckligtvis i kroppen på en
adelsman, som mördats samma natt.
När nu brahmanen satt i fängelse och väntade på döden,
hörde han plötsligt en orm väsa, och han trodde naturligtvis,
att hans sista stund kommit. Men ormen talade blitt till
honom och sade: var inte rädd, det är jag, ormen, som du
hjälpte upp ur lejongropen; jag kommer för att hjälpa dig. Nu
går jag upp och biter drottningen; och hon blir inte bra igen,
så framt du inte botar henne med denna sten, som jag här
har i munnen till dig. — Det är ett gammalt drag i sagorna,
en gammal vidskepelse, som vi även återfinna hos
Shakespeare, nämligen att ormar ha magiska stenar i huvudet eller
i munnen.
Nu blev det en jämmer i hela palatset. Drottningen hade
blivit biten av en orm, och ingen kunde bota henne. Men
liksom i historien om Josef och Farao är det en fånge, som
blir räddaren. Och när brahmanen botat drottningen,
berättar han för den glade kungen, hur han råkat i sitt läge.
Guldsmeden hämtas och blir tvungen att erkänna sin
otacksamhet samt betala, vad han lovat. Och överhopad även med
kungliga gåvor återvänder brahmanen hem.
Samma berättelse har bevarats i senare versioner, och
bland dessa har Moltke Moe funnit en i en gammal engelsk
krönika. Denna omtalar, att då Rikard Lejonhjärta hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
