Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande, brukade han berätta en historia om djurens
tacksamhet och människornas trolöshet. Denna historia
handlade om en köpman från Venedig, vilken på vägen hem
från Wien fallit i en lejongrop, vari det fanns ett lejon, en
apa och en orm. En fattig vedhuggare räddade honom upp
ur gropen, men behandlades med skamlös otacksamhet av
köpmannen, då han kom ned till Venedig för att hämta sin
belöning. Det slutade inför dogens domstol på samma sätt
som i den indiska berättelsen; köpmannen fick sitt straff och
vedhuggaren sin belöning.
Här föreligger det synnerligen anmärkningsvärda fallet, att
vi således sannolikt känna den personliga källan och
därigenom också tidpunkten för den österländska sagans
överförande till Europa. Det är ingalunda osannolikt, att Rikard
Lejonhjärta, som vistades så länge i Syrien, har hört en form av
den indiska sagan där nere och fört den med sig till Europa.
Lejonet, apan och ormen, som placeras mitt på vägen mellan
Wien och Venedig, äro ju ett tydligt vittnesbörd om
berättelsens österländska ursprung — ett drag, som stannat kvar
vid den bristfälliga lokaliseringen. Detta fel har senare
undanröjts i en nyare engelsk form av sagan, där lejonet blivit
en björn, ormen en varg och apan en räv. Och nu ha vi det
menageri, som förekommer i den norska historien.
Men samtidigt se vi, att sagan under sin muntliga väg
genom norra Europa förlorat sitt egentliga innehåll.
Ursprungligen var det ju en verklig berättelse med händelser
och mening i. Den är icke blott livlig, spännande och
överraskande, utan den har också en tankegång, som den vill
framhäva, och den är tillräckligt tydlig: djurens trofasthet
och tacksamhet och människans otacksamhet och trolöshet.
Det är en tanke, som vi ofta möta i sagorna, men som ligger
särskilt nära till hands i den indiska sagovärlden, dels
emedan det fanns mycken trolöshet bland människorna där nere,
och dels och framför allt, emedan man i den indiska
religionen satte djuren synnerligen högt, särskilt till följd av
själavandringsläran, som ju tillägger djuren en högre själ, än
de vanligen äga i våra trakter. Det måste finnas en
situation, som är gemensam för människan och djuren, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
