Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som endast en man från sydstaterna kan buga sig
och småle.
Hans drag och uttryck voro vänliga och milda,
och ändå var hans mun den grymmaste skåra jag
någonsin sett i en mans ansikte. Det var en skåra.
Det finns intet annat ord för att beskriva denna
brutala, tunnläppade, formlösa mun, som uttalade
älskvärda saker så älskvärdt. Ofrivilligt tittade jag
på hans händer. Liksom styrmannens hade de grov
benstomme, illa medfarna knogar och dålig form.
Jag såg in i hans blåa ögon. På ytan av dem var en
hinna av ljus, ett skimmer av blid vänlighet och
hjärtlighet, men bakom detta skimmer fanns varken
uppriktighet eller barmhärtighet, det visste jag.
Bakom detta skimmer fanns någonting kallt och
förfärligt, som lurade och väntade och vaktade —
någonting kattlikt, någonting fientligt och
livsfarligt. Bakom detta skimmer av mildt ljus och
människovänlighet fanns det levande, fruktansvärda, som
hade förvandlat munnen till en sådan ohygglig skåra.
Vad jag anade bakom i dessa ögon isade mig som
någonting frånstötande och sällsamt.
Då jag vände mig till mr Mellaire och talade med
honom och smålog och växlade behagliga talesätt,
erfor jag samma känsla, som kommer över en i
skogen eller djungeln, då man vet, att rovdjurs
osynliga, vilda ögon speja på en. Jag var uppriktigt
sagt rädd för det, som låg på lur där inne i mr
Mellaires huvud. Det faller sig eljes naturligt att
sätta likhetstecken mellan form och skapnad och
den anda, som dväljes där bakom. Men detta kunde
jag ej göra med andre styrmannen. Hans ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
