Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra korsande vågor. Jag känner denna rytm,
fastän jag icke förstår den. Men mr Pike vet
den. Flera gånger, medan vi gingo av och an i
eftermiddags, då jag ej förstod, att någonting
särskilt underligt var överhängande, grep han mig
i armen, just som jag förlorade balansen och
Helsingör lade sig på sidan och sjönk och sjönk så
man trodde det aldrig skulle sluta, fastän det alltid
slutade med en plötslig knalleffekt, då hon började
rulla åt motsatt håll. Förgäves ansträngde jag mig
att ta reda på, hur mr Pike kunde ha reda på
dessa konster på förhand, och jag är frestad att tro,
att han inte alls medvetet väntar på dem. Han
känner dem bara, han vet dem. De och sjön äro
ingrodda i honom.
Mot slutet av vår lilla promenad gjorde jag mig
skyldig till att otåligt skaka av mig hans stora
labb, då den plötsligt grep mig om armen. Jag
hade icke märkt, att Helsingör i detta ögonblick
var mera danslysten än någonsin. Jag skakade
därför av mig det stödjande greppet, och i nästa
ögonblick hade Helsingör rusat ner och begravt
ett par hundra fot av sin styrbordsreling under
vattnet, medan jag flög utför däcket och törnade
emot navigationshyttens vägg, så att jag svimmade.
Mina revben och en axel värka ännu. Men hur
visste han det?
Och han stapplar aldrig och tycks aldrig vara i
fara att slungas omkull. Tvärtom, han har ett
sådant övermått av säker balans, att han ibland
har lånat mig litet av sitt övermått. Jag börjar
ha mera respekt inte för sjön, men för sjöns män,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
