Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har flera gånger om dagarna kommit in för
att höra henne spela. Pianot är bra, och hon har
tydligen fått den bästa undervisning. Till min
förvåning hör jag, att hon är utexaminerad från Bryn
Mawrs institut, och att hennes far för länge sedan
gått igenom en kurs hos gamle Bowdoin. Och ändå
fattas det något i hennes musik.
Hennes touche är mästerlig. Hon spelar med
manlig fasthet och kraft (utan skärpa eller tyngd) —
den styrka och säkerhet, som de flesta kvinnor sakna
och som några av dem veta att de sakna. Då hon
begår ett fel, är hon skoningslös mot sig själv och
spelar om, tills svårigheten är övervunnen. Och
det går fort för henne att övervinna den.
Ja, och det är ett slags temperament i vad hon
åstadkommer, men det är ingen känsla, ingen eld.
Då hon spelar Chopin, tolkar hon hans säkerhet och
precision. Hon är mästarinna i Chopins teknik, men
hon går aldrig där Chopin går på höjderna. Hon
ger inte allt vad musiken kan ge.
Jag tyckte om hennes metod med Brahmes, och
hon var icke obenägen att på min uppmaning gå
igenom de tre rhapsodierna om och om igen. I det
tredje intermezzot var hon bäst, och det vill inte
säga litet.
»Ni talade om Debussy», sade hon. »jag har litet
av hans saker här. Men jag kommer inte in i dem.
Jag förstår dem inte, och det tjänar till ingenting
att försöka. Jag tycker, att det inte är likt verklig
musik. Den kan inte få mig fast, och jag kan inte
få den fast.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
