Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och ändå tyckcr ni om Mc Dowell», sade jag
utmanande.
»J .. .a», medgav hon motvilligt. »Hans
New-Eng-land Idyls och Fireside Tales. Och jag tycker om
den där finnen Sibelius’ saker också, fastän jag
tycker de äro för mjuka, för känslofulla, för vackra,
om ni vet vad jag menar. De ge en liksom en
känsla av övermättnad.»
Så synd, tänkte jag, att hon med sitt nobla
manliga anslag inte förstår det djupa i musiken. En
dag skall jag försöka ta reda på, vad Beethoven,
till exempel, och Chopin ha att säga henne. Hon
har inte läst Shaw’s »Perfect Wagnerite», inte heller
har hon någonsin hört talas om Nietzsches »Fallet
Wagner». Hon tycker om Mozart och gamle
Bocche-rini och Leonardo Leo. Likaså är hon förtjust i
Schumann, i synnerhet Skogsscenerna. Och hon
spelade hans Papillons alldeles briljant. Då jag tillslöt
ögonen, kunde jag ha svurit på, att det var en man
som spelade.
Och ändå måste jag tillstå, att på längden gör
hennes spel mig nervös. Jag lockas alltjämt till falska
förväntningar. Alltid tycks hon just stå på gränsen
till det stora, det riktigt stora, och alltid fattas det
henne en hårsmån. Just som jag är beredd på
höjden av glans och ljus, får jag bara fulländad
teknik. Hon är kall. Hon måste vara kall. Eller också,
och den teorien tål att tänka på, är hon för sund.
Jag skall alldeles säkert läsa »Herodias’ döttrar»
för henne.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
