Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Helsingör dök under med babords reling och
öste ut flera hundra tons av södra Atlantens vatten
och sedan genast, då styrbords reling gick under,
fick nya hundratals tons forsande vatten ombord
igen, lämnade karlarna alltsammans och rusade för
livet bort till nagelbänken. De voro alldeles dolda
i det bristande skummet, och sedan såg jag dem
och räknade dem alla, då de kommo fram igen.
Ånyo väntade de på, att vattnet skulle sjunka.
Den massa vrakspillror, som mr Pike och hans
män ville åt, hasade hundra fot framåt däcket
föröver, och då Helsingörs akter sjönk ner i någon
avgrund, hasade de tillbaka igen och dunkade mot
salongsväggen. Jag såg, att det var en del av
kommandobryggan. Den del, som gick från
mesanmasten till midskeppskajutan, saknades, och
styrbordsbåten på midskeppskajutan var en splittrad
röra.
Medan jag åsåg kampen för att fasttaga och göra
sig till herre över bryggdelarna, påminde jag mig
Victor Hugos praktfulla skildring av sjömannens
strid med en skeppskanon, som råkat i drift under
en stormnatt. Men det var skillnad. Jag fann, att
Hugos berättelse hade gjort ett djupare intryck på
mig än denna verkliga kamp inför mina ögon.
Jag hade sagt flera gånger, att sjön gör en hård.
Jag insåg nu, hur hård jag blivit, då jag stod där
vid akterdäcksräcket i min av vinden piskade och av
vågstänk genomblötta nattrock. Jag kände ingen
oro för dessa mänskliga varelser från skansen, som
arbetade under livsfara nedanför mig. De
räknades icke. Ja, jag var till och med nyfiken att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
