Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid elvatiden, utanför inloppet till Le Maire-sundet,
upphörde snögloppet, vinden stadgade sig, och
tidvattnet började gå i den riktning vi önskade.
Kapten West tvekade ej. Hans order till mr Pike
voro snabba och lugna. Mannen vid ratten ändrade
kursen, medan båda vakterna gingo till väders för att
sätta till bramseglen. Och ändå kände kapten West
till varje tum av den risk han utsatte sig för på
denna skeppens kyrkogård.
Då vi löpte in i det smala sundet för fulla segel
och pådrivna av den fruktansvärda floden, ilade
Tierra del Fuegos höga uddar förbi oss med
svindlande fart. Vi voro tätt intill dem och vi voro tätt
intill Staten-Islands splittrade kust på motsatta
stranden. Det var här, i en vild bukt, mellan två svarta
och tvärbranta klippväggar, där till och med snön ej
kunde finna någon fristad, som kapten West lät sin
kikare stanna i sin nonchalanta vandring och tittade
oavvändt på en fläck. Jag riktade min egen kikare
på samma fläck och ryste till, då jag såg de fyra
masterna av ett stort skepp sticka upp ur vattnet.
Vilket fartyg det än var, så var det lika stort som!
H e 1 s i n g ö r, och det hade helt nyligen lidit
skeppsbrott.
»Ett av de tyska nitratfartygen», sade mr Pike.
Kapten West nickade, alltjämt betraktande vraket,
sedan sade han:
»Det ser alldeles övergivet ut. Men skicka i alla
fall några av våra skarpsyntaste matroser till väders
och håll själv god utkik. Det kanske finns några
överlevande på stranden, som försöka signalera till
oss.»> .
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
