Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vi seglade vidare, och inga signaler syntes till.
Mr Pike var förtjust över vår tur. Han gjorde sig
skyldig till att gå av och an och gnugga händerna
och småskrattade för sig själv. Icke sedan 1888,
berättade han mig, hade han gått genom Le
Maire-sundet. Han sade också, att han kände kaptener,
som hade gjort fyrtio resor omkring Kap Horn men
aldrig en enda gång haft den turen att få passera
sundet. Den vanliga passagen är långt ostvart,
omkring Staten-Island, vilket betyder en
västvartförlust, och här vid världens ända, där den starka
västanvinden, obehindrad av något land, sveper
oupphörligt omkring den smala jordremsan, måste man
mil för mil och tum för tum kämpa sig fram för att
vinna något på en västvartkurs. »Rådgivare för
sjöfarande» råder alla skeppare, som passera Horn:
Styr kurs västvart. Vad ni gör, så styr
kurs västvart.
Då vi kommo ut ur sundet tidigt på
eftermiddagen, fortfor samma jämna bris, och i det lugna
vattnet i lä av Terra del Fuego, som sträcker sig
åt sydväst till Kap Horn, gledo vi framåt med åtta
knops fart.
Mr Pike var utom sig av förtjusning. Han kunde
knappt slita sig från däck, då han hade frivakt. Han
småskrattade, gnuggade händerna och gnolade
oupphörligt på operettmelodier. Och han var pratsam.
»I morgon bittida passera vi Horn. Vi snudda vid
det på tolv—femton mils avstånd. Tänka sig bara!
Vi riktigt stjäla oss omkring det! Aldrig har jag
haft en sådan tur, och aldrig har jag tänkt mig
det som en möjlighet heller. — Gamla Helsingör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
