Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En månad är ett intet för Likudden», sade han
bistert. »Jag har hållits här utanför i sju veckor
och sedan måst vända och gå rundt åt andra hållet.»
»Rundt omkring världen?» utbrast jag häpen.
»Det var det enda sättet att komma till Frisco»,
svarade han. »Kap Horn är Kap Horn, och jag
har aldrig sett en skymt av några sommarböljor
här i närheten.»
Mina fingrar voro dvalna och jag var alldeles
genomfrusen, då jag kastade en sista blick på de
stackars uslingarna på förrån och gick ner för att
värma mig.
Litet senare, då jag gick in för att sätta mig till
bords, kastade jag genom en av salongsventilerna
en förstulen blick föröver och såg, att matroserna
ännu knogade på sin frusna rå.
Vi fyra sutto till bords, och det var mycket
behagligt trots Helsingörs våldsamma krumsprång.
Rummet var varmt. Stormställen på bordet höllo
varje tallrik på sin plats. Stewarden serverade och
rörde sig ledigt och skenbart obekymrat, fastän
jag märkte en och annan orolig glimt i hans ögon,
då han balanserade med ett fat i ett ögonblick, då
fartyget hoppade och dansade vildare än vanligt.
Då och då tänkte jag på de arma satarna på rån.
Nåja, de hörde ju med rätta dit, liksom vi med
rätta hörde till denna salongens oas. Jag såg på
mr Pike och slog vad med mig själv om, att ett
halvt dussin män sådana som han skulle kunna
bemästra denna hårdnackade fock. Vad samuraien
beträffade, var jag övertygad om, att han ensam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
