- Project Runeberg -  Myteriet på "Helsingör" /
279

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan att röra sig från sin plats, skulle kunna
åstadkomma det samma genom en lugn akt av sin vilja.

De tända lamporna svängde och hoppade i sina
balansringar och brottades alltjämt med de
dansande skuggorna i det gråa dunklet. Allt trävirke
knakade och stönade. Stormen tjöt förfärligt i
kryssmasten, en väldig cylinder av ihåligt stål, som gick
genom rummet medels ett hål i däcket upptill och
ett i golvet nedtill. Högt där uppe slogo spända
tåg emot den, så att den klingade som en
kopparslagarverkstad. Det hördes ett ständigt dån av sjöar,
som spolade över vårt däck eller bröto sig mot
salongens åt fören vettande vägg, medan de tio
tusen tågen och blocken uppe i luften tjöto och
skrällde, då stormen piskade dem.

Men allt detta var utanför. Här vid detta väl
inrättade bord fanns intet drag, ingen blåst, intet
stänk av skum och vågor. Midt i stormen hade vi
här en fridfull tillflykt. Margaret var vid briljant
lynne, och hennes skratt tävlade med kryssmastens
klang. Mr Pike var bister, men jag kände honom
för väl för att inte veta, att hans dåliga lynne
mindre gällde elementen än de oduglingar, som sutto
och fröso på rån till ingen nytta. Jag för min del
betraktade oss fyra — blåögda, gråögda, eller
ljushyllta och kungligt blonda — och det föreföll mig,
att jag hade upplevat allt detta för längesedan, och
att alla mina förfäder voro med mig och inom mig
och att deras liv och minnen voro mina och att alla
dessa obehag av vågor och storm och vräkande
fartyg voro någonting urgammalt, som hade händt
mig tusen gånger förr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free